Den 14 april hände det tråkiga
brukar aldrig nämna jobbet för där händer nästan aldrig nåt som är lönt o skriva om.,
MEN
14 april var en sån dag som kommer sitta kvar länge i minnet.
Dagen började som vilken vanlig jobbardag som helst. Inget konstigt jämfört med en annan dag.
Gick en runda som vanligt i verkstaden och kollade läget, stannade för att snacka med Kjell (Jessicas far) lite grann. Tittar då ut på gården o ser att Jan som skulle köra o lämna pannor till målaren hade vält med några o höll på att ordna upp de på gafflarna.
Aja..tänkte jag, får gå o hjälpa honom. Står kvar vid Kjell några sek och passar på att tvätta händerna innan jag tänkte gå ut på gården.
Då kommer Jan gåendes, tänkte att han ville väl fråga om hjälp att fixa upp pannorna på sina pallar. Lustiga är nu att han kommer som sagt mot oss. Han torkar näsan och ställer sig o tittar mot väggen, och inte mot oss! Hmm...nu börjar man undra ju :/ . Frågar han hur det är, får inget svar. Tar tag i hans arm o rustar till lite för att få reaktion. Inget händer!
FAN, 1sek senare så trillar han i min o Kjells famn. Nu börjar paniken smått komma. Säger till en kompis att ringa ambulansen! Och gör det NU!! Jag ringer arbetsledaren o sen kommer en hel del folk. Tur där är lite folk utbildade på kontoret.
Kändes som en evighet innan ambulansen kom.
Under tiden sen April har man fått lite fortlöppande info om läget, ibland bättre o ibland sämre. Fick reda på att det var en hjärntumör och inte en blodpropp som många trodde först. Så då sänktes ju hoppet lite.
Han fick komma hem rätt tidigt o behandlades i hemmet.
Jan blev 63år gammal. Dog i hemmet igår . R.I.P . Så från fallet i april tills nu klarade han sig. 6-7månader :(
Mannen har aldrig varit sjuk. En sjukdag på typ 15år.
Dagens mat bestod av hamburgare med potatismos och massa grönsaker!
En perfekt måltid så att man orkar kvällens danskurs =)
hejsvejs
MEN
14 april var en sån dag som kommer sitta kvar länge i minnet.
Dagen började som vilken vanlig jobbardag som helst. Inget konstigt jämfört med en annan dag.
Gick en runda som vanligt i verkstaden och kollade läget, stannade för att snacka med Kjell (Jessicas far) lite grann. Tittar då ut på gården o ser att Jan som skulle köra o lämna pannor till målaren hade vält med några o höll på att ordna upp de på gafflarna.
Aja..tänkte jag, får gå o hjälpa honom. Står kvar vid Kjell några sek och passar på att tvätta händerna innan jag tänkte gå ut på gården.
Då kommer Jan gåendes, tänkte att han ville väl fråga om hjälp att fixa upp pannorna på sina pallar. Lustiga är nu att han kommer som sagt mot oss. Han torkar näsan och ställer sig o tittar mot väggen, och inte mot oss! Hmm...nu börjar man undra ju :/ . Frågar han hur det är, får inget svar. Tar tag i hans arm o rustar till lite för att få reaktion. Inget händer!
FAN, 1sek senare så trillar han i min o Kjells famn. Nu börjar paniken smått komma. Säger till en kompis att ringa ambulansen! Och gör det NU!! Jag ringer arbetsledaren o sen kommer en hel del folk. Tur där är lite folk utbildade på kontoret.
Kändes som en evighet innan ambulansen kom.
Under tiden sen April har man fått lite fortlöppande info om läget, ibland bättre o ibland sämre. Fick reda på att det var en hjärntumör och inte en blodpropp som många trodde först. Så då sänktes ju hoppet lite.
Han fick komma hem rätt tidigt o behandlades i hemmet.
Jan blev 63år gammal. Dog i hemmet igår . R.I.P . Så från fallet i april tills nu klarade han sig. 6-7månader :(
Mannen har aldrig varit sjuk. En sjukdag på typ 15år.
Så snälla, gnäll inte för minsta lilla. Det finns folk som har det värre.
Ta vara på varandra
Man inser inte det förrens det är borta
Ta vara på varandra
Man inser inte det förrens det är borta
Dagens mat bestod av hamburgare med potatismos och massa grönsaker!
En perfekt måltid så att man orkar kvällens danskurs =)
hejsvejs
Kommentarer
Postat av: Oskar
Usch. Hoppas inte du får uppleva det här alltför många gånger till, det är tragiskt.
Trackback
